Dålig andedräkt och musarm

Idag var ingen bra dag. Inga bra känslor som passerade genom hjärnan, bara likgiltighet och så ingenting. Jag återvände på riktigt till korvkaffet i engelska parken och vi fick post två gånger. Vilket var konstigt. Jag har även köpt en kalender som jag kan ha i väskan. I den kan jag skriva vad jag ska göra på dagarna så att jag inte glömmer det. Imorgon behöver jag officiellt inte göra någonting överhuvudtaget men ska detta till trots försöka sysselsätta mig med nödvändigheter som motion och uppsatsskrivning. Nu ska jag dra ut dammluckan jag har i huvudet så att jag blir som folk igen.

Dagens ord är Badvatten
Kommentar: Vatten avsett för bad. Ibland önskar jag att jag hade ett badkar. Just nu är det ibland.

En ål.

Igår råkade jag som vilken fredag som helst sätta mig framför tv:n på morgonen och slå på Godmorgon Sverige. När det är just fredag så har de ett inslag som kallas för Nöjespanelen där mer eller mindre celebra svenskar får komma och diskutera vad som hänt under veckan. Denna veckan diskuterade de rockbjörnen och alla galors vara eller icke vara. Som vanligt håller de god ton och lovordar artister som inte alls har något med orden lov eller ord att göra, till exempel rättfärdigades att Lars Winnerbäck utsågs till årets manliga artist under bävan samtidigt som det förklarades att Sonja Aldén minsann är en fantastisk artist.

Jag tycker att det är lite tråkigt. Varför vågar ingen bara säga rent ut att vanligt folk inte ska få rösta när det kommer till sådant här. Nöjespanelen skulle kunna bli lite roligt om någon faktiskt sa vad de tycker, egentligen. Bara för att det är public service och morgonsoffa så betyder inte det att man måste hålla god min. Säg det högt bara: Lars Winnerbäck. Nä, det ekar inte något årets manliga artist tillbaka.



Hercules & Love affair - Blind. Fina saker. Kanske inte världens roligaste video men ett mycket fint bandnamn plus att det är väldigt roligt att någon plockar ut russinet Antony Hegarty och stoppar ned honom i en lite annorlunda kaka. Ett av få lyckade gästinhopp han gjort.

Dagens ord är Gös
Kommentar: En fisk.

Någonstans på baksidan av huset

Igår var jag på den första föreläsningen i det nya ämnet engelska. Det var lite av en skrattfest. Faktiskt. Väl där slogs jag av att det var väldigt många som såg likadana ut, främst pojkar. I salen fanns fyra stycken som hade satt på sig likadana kläder och tre som hade likadana frisyrer och var lika långa. Två av dessa var vänner och verkade tillfreds med sin likhet med varandra då de på den lilla rasten drack kaffe i samklang med en flicka som inte liknade någon annan, detta innebar dock inte att hon var helt unik utan snarare att hon var mindre lik alla andra än resten.

Frisyren jag nämnde här ovan kan vi kalla "Tom Hanks"- eller adoptivbarnsfrisyr och innehas av ungefär tjugofem procent av alla som har en penis (ungefär femtio vad gäller adoptivbarn med penis, därav namnet) och kan således tittas på lite överallt där det finns hår. Jag fascineras av detta sätt att förmedla axelryck till människor. För mer än något så är frisyren i fråga ett statement, ett statement som säger: Hey, jag bryr mig inte om hur jag ser ut, jag har en frisyr som är praktisk. De flesta människor försöker så gott det går att inte bry sig om vad andra tycker om dem men dessa personer har nått så långt i den kampen att de inte ens bryr sig om att bry sig om sig själva. Hur stort är inte det? Folk till höger och vänster tjatar på mig att jag ska klippa mig. Nästa gång blir det en Tom Hanks.

Dagens ord är Trappuppgång
Kommentar: Ärligt talat, vad skulle vi göra utan dem? Dessutom är ordet fint med alla dessa p:n som liksom ringar in det stackars u:et.

Oskar skriver ett brev #2

Eftersom jag här om veckan blev så begeistrad av människorna som samlar på telefonkort var jag tvungen att skriva dem ett brev med diverse frågor. Nedan följer brev och svar samt en liten reflektion.

Brevet:

Kära Svenska telekortssamlarnas förenings ordförande,

mitt namn är Oskar Lindmark och jag bor i Uppsala. För några veckor sedan gick jag förbi en telefonkiosk och kom således att tänka på telefonkort. Detta fick mig att i sin tur att tänka på telefonkortssamlare. Väl hemma sökte jag rätt på er förening och är i detta nu lite häpen och nyfiken. I viss mån även lycklig då jag anser att det finns något fint i just samlande. Själv samlade jag som barn på fina stenar och pinnar som legat i vatten under längre tid (så kallade klenoder). Hur som helst väcktes min nyfikenhet och jag har några frågor som du/ni kanske kan svara på:

1. Vilket är det dyraste telefonkortet du känner till och vad kostar det?
2. Har du något favorittelefonkort? Vilket i sådant fall?
3. Hur många telefonkort äger du?
4. Om du inte samlade på telefonkort, vad skulle du samla på då?

Hoppas du kan svara på mina frågor. Du behöver inte ha bråttom, jag har all tid i världen.

Mvh Oskar Lindmark

Svaret:

Hej Oscar,

Trevligt att du hör av dig.

Som gammal samlare är det väl på tiden att du börjar igen.

Varför inte telekort.

Det dyraste Svenska telefonkortet jag känner till betalade en

samlare 18.000 kr. för.

Det var rymdmannen tillverkad i 100 ex.

Det var många år sen och ett aktuellt pris för samma kort idag

skulle troligen ligga på 3-5.000. Svårt att säga.

Ute i vida världen pratas det om mycket högre priser, men det

var länge sen. Idag vet jag inte.

Jag har ett Svenskt favoritkort och det är en Samojedspets.

Att jag är särskilt förtjust i det beror på att när kortet kom ut

hade jag 3 samojeder. Den ena liknade kortet exakt.

Jag har ingen aning om hur många kort jag har. Jag pratade med en samlare från norrland

för nägon vecka sen och han hade ungefär 28.000 kort om jag minns rätt.

Så aktiv är inte jag.

Det leder osökt in på din nästa fråga om andra samlarområden.

Jag samlar på en massa olika samlarområden.

T:ex frimärkshäften där jag har medverkat i styrelsen i ca: 15 år.

Föreningen heter Sv Häftessamlarna. Har trappat ner samlandet.

I dag samlar jag mest på whisky och ölgrejer. Pins, underlägg,
spelkort, glas mm.
Flera områden, SAS, kortlekar eller singelkort från flygbolag, kundvagnspoletter,
ångbåtspoletter, unikt stengods och några till.
Hoppas du är nöjd med svaren och att du hittar något intressant samlarområde.
Det är mycket stimulerande att samla och man träffar många intressanta personer.

Med bästa samlarhälsningar

Reflektion: För det första finner jag det lite märkligt att han stavar mitt namn med c istället för k men det handlar kanske mer om slarv. Sedan är jag lite fundersam över varför han valt att skriva den första halvan av brevet i blått och andra halvan i svart samt att upplägget är lite märkligt i och med att han byter rad hela tiden. En gång i tiden läste jag en dikt om havet där det såg likadant ut, detta för att illustrera havets vågor på ett effektfullt sätt. Kanske har havet något även med detta att göra, finns det i brevet en undertryckt ton av längtan? Den blå färgen pekar även åt det hållet: mot himlen, mot havet. Varför är det dyraste motivet just en astronaut? Symboliserar dessa rymdfarare kortsamlarnas innersta känslor och deras längtan? Vad vet jag. Något kanske det ligger i det.

Vi längtar alla efter perfektion. Sällan blir denna längtan klarare än hos just samlare.

Minsta vink och jag faller som en fura

Ibland kommer jag på att jag gillar barn och deras sätt att vara och leva. Idag tänkte jag på att låta barn göra som de vill när det gäller vissa saker, till exempel döpa husdjur. När det kommer till kaniner och marsvin så låter man väl oftast barnen hållas men det är som sötast när det gäller hundar. Ger man barn fritt spelrum kommer hunden garanterat heta något i stil med plutten, gnuttan eller fluffi vilket är gulligt medan hunden fortfarande är liten och mer intresserad av lek än mat.

Men hundar och barn växer upp och barn kanske glömmer av hunden men hunden får fortsätta att hetta plutten och minnas hur det var när barnen tyckte att hunden var allt allt allt. Barnens mamma och pappa får ta hand om hunden medan barnen blir vuxna och Plutten blir, som alla andra hundar, gammal och tynar bort. Barnen som glömt hur det är att vara barn kommer hem igen för att säga adjö till Plutten. Och plötsligt minns de hur det var. Enbart för att hunden fick namnet Plutten.

Dagens ord är Tariff
Kommentar: Ordet tariff har all potential i världen men någon har givit det en fruktansvärt tråkig innebörd. Jag vill att ordet tariff ska vara ett djur, en mycket sällsynt form av myrslok eller kanske en mycket liten apa med snabel. Nu betyder det prislista eller något i den stilen. Snacka om slöseri med bokstäver. Tänk om faktura hette ozelot. Hur skulle det se ut?

En väg som bara går rakt fram. Hela tiden.

Det blev måndag även denna vecka. Förträffligt kanske man kan säga om man är lagd åt det hållet. Själv försöker jag vara lite mer reserverad då jag ännu inte vet vad veckan har att bjuda på. Med stor sannolikhet kommer det ramla in lite pengar och det är på tiden. Har vänt på slantarna i lite för många dagar för att det ska vara hälsosamt.

Jag sitter för tillfället och lyssnar in mig på Destroyers kommande album. Jag gillar Dan Bejar. Hans musik är alltid så härligt svulstig och emotionell. Det låter helt okej om detta nya, redan vid första lyssningen till och med. Vilket kanske inte ska ses som något positivt. Vi får se varthän det barkar.

Dagens ord är Utter
Kommentar: Ett roligt ord och ett roligt djur. Det människor tycker är så himla roligt med uttrar är att de äter med händerna. Detta får dem att se ut som små människor som simmar omkring och äter. På tal om uttrar.

Did you see the birds?

Igår skrev jag tenta. Lika underbart som vanligt. Särdeles underbart att den bestod av fem frågor varav den första tog en och en halv timme att svara på samtidigt som de andra var lika omfattande. Fyra timmar hade man på sig. Nittio procent av de som skrev hann inte klart. Tur att folk tänker på institutionen jag tillhör. Hejja hejja! Sassa brassa! Kuken ballen Domnarvsvallen!

Ikväll blir det lördag fest och öl. Pubertalt uttryckt, pubertalt tidsfördriv.

Dagens ord är Mössa
Kommentar: Ett plagg man har på huvudet. Vissa envisas med att ha det inomhus. Detta är självfallet inte acceptabelt om man inte är sexton år och går byggprogrammet.

Kapten slarvsylta

I två dagar har jag försökt så hårt. Verkligen gått in för att vara positivt inställd till saker jag rynkat näsan över nu i ungefär en veckas tid. Men det går inte så bra. Igår började det regna på mig och så fick jag ingen sittplats på seminariet. Idag har jag bitit mig i tungan, bränt mig på handen och spillt vatten över byxorna. Det är sannerligen inte min tid på året just för tillfället. Det enda positiva är att det diagnostiska provet jag satte tänderna i tidigare idag var lättare än väntat. En sådan händelse producerar dock inga tvärvändningar. Jag är fortfarande bitter.

Däremot talade jag med en vän i telefon, vi pratade i säkert en timme vilket får ses som väldigt mycket för att vara mig. Självfallet kan man tolka detta långa samtal som att det var trevligt och fint och det gör man helt rätt i. Förutom allt som skulle tas igen konstaterade vi att man kan tolka badavsnittet i Camus' Pesten lite hur man vill men att det är ett vackert avbrott från allt elände. Det kanske är just det jag behöver: ett bad...

Dagens ord är Pratbubbla
Kommentar: Jag stötte på ordet i en ordbok när jag idag satt och slöbläddrade lite. Jag funderade över varför någon någonsin överhuvudtaget skulle slå upp just det ordet i just den boken. Det finns så många ord som bara finns och som existerar utan att man reflekterar över dem. Pratbubbla är som bekant något som finns i serietidningar men borde även vara ett uttryck för slangord som gått ur tiden och blivit gammelmodiga, till exempel hoj, jompa med tuss och jamare.

Skrot i tvål

Jag vet inte varför men alltid när jag använder mina randiga byxor upptäcker jag senare under dagen att jag satt på mig prickiga strumpor. Var denna missmatchning kommer ifrån har jag inget svar på. Det kanske bara är en märklig slump.

Dagens ord är Shhh
Kommentar: Ett ord som egentligen är ett läte som man säger till någon man tycker borde vara tyst. Ett annorlunda ord med potential. Man kan prova att använda det lite varstans om man söker effekt, till exempel affären, sjukhuset, muséet eller jobbet. Prova själv. Det är kul.

Prinskorvar och broccoli

Idag var glada kassörskan tillbaka i skolfiket. Undrar var hon varit? Hur som helst var det angenämt att ha henne tillbaka, hon bruka veta vad jag heter och när jag klippt håret. Det spelar ingen roll om klockan är åtta på morgonen eller tolv, hon är alltid sprudlande lycklig och säger saker som någonting annat och sju plus fem, det blir tolv. Vissa dagar kan det vara provocerande med detta konstanta glädjerus men för det mesta uppfattas det charmant och upplyftande.

Den glada kassörskans återtåg firades med en chockhöjning av kaffepriset från sju till åtta kronor, en lapp som med goda avsikter förklarade varför fanns att tillgå men jag orkade inte läsa den. Vissa dagar lider jag, som alla andra, av en obotlig ignorans. En krona kan man leva med. Det är inte som i engelska parken där kaffepriset under ett år ökade med hundra procent. Inflation ska det vara. 2 procent i taget tack.

Dagens ord är Barndom
Kommentar: Det är ett ständigt längtande dit från alla håll och kanter. Jag vet inte om det var så himla kul egentligen: inga egna beslut, bara godis på lördagar, sängdags vid sju, tjat om tandborstning och att alltid vara beroende av någon annan när man går på toaletten. Och så nådde man inte upp till överskåpen där allt man ville ha fanns. Man kunde ju inte ens knyta en helt vanlig rosett. Å andra sidan hade snöhögar en helt annan innebörd.

Tudelat mörker och en inblick i helt fel kontext.

Simrishamn är en av många platser jag ännu inte besökt. Vet heller inte om jag har något större intresse i att göra det. Skåne överhuvudtaget är en ganska outforskad plats för undertecknad. Däremot har jag till exempel varit i Gällivare, Rönne och Dubrovnik. En gång var jag till och med i Motala och åt mat. Det var en stad precis som alla andra.

Dagens ord är Öra
Kommentar: En märklig kroppsdel både vad gäller utseende och funktion. De flesta öron är oattraktiva skapelser men förunderligt roliga att titta på. Mäns öron slutar aldrig växa vilket många gånger bidrar till att äldre herrar ser tämligen roliga ut. Det är väldigt få människor som under de senaste fem åren sett mina öron då jag oftast döljer dem under håret. Det har inte blivit så av någon särskild anledning utan det handlar kanske mer om ett slappt försök till mystifiering. Något måste man ju göra.

Lite kul måste ni också få ha.

Norrmännen knappar in på oss. Sanna mina ord. Förresten ser han ut lite som Salem Al Fakir. Ni vet han som vann hundra grammisar igår. Jag trodde det blev lite ordning på det spektaklet i fjol när Knife tog storslam. Inte då. Ingen mer än mig som tycker att den gode Salem låter lite som King Jong Il i Team America? Ironiskt att han ser ut ungefär som dockorna i filmen på framsidan av sitt album. Whatever happened to Jens Lekman?

Jag gör och jag gör.

Kom för några dagar sedan att tänka på fenomenet telefonkort. Alltså de man använde under nittiotalet för att kunna ringa från telefonautomater. En fantastisk uppfinning när det kom, en inte så fantastisk pinal dessa dagar. Hur som helst vandrade tanken längre in i snårskogen och jag kom således att tänka på att det faktiskt fanns människor som samlade på dessa plastbitar en gång i tiden. Självklart blev jag nyfiken. Finns de fortfarande kvar? Är de fortfarande lika passionerade?

Döm om min förvåning när jag hittade till telekortsamlarna som fortfarande håller fanan högt. Jag vet inte hur lukrativt det kan vara att samla på telefonkort men med ett korpöga på tradera konstaterar man tämligen fort att branschen är tämligen stendöd. För tillfället finns 96 telefonkort till salu, det dyraste tingar man för tjugoen kronor. Detta måste alltså betyda att det är härliga tider för alla telefonkortssamlare, och det är de väl värda. Det finns något fint i att samla som på något vis berör mig. Det är kanske där jag kommer hamna till slut. Jag har alltid varit mer samlare än jägare.

Dagens ord är Scen
Kommentar: Kanske är det för att s och c bildar ett fint par. Kanske är det något annat. Vissa gånger har jag inget svar.

Världens ände och tillbaka igen.

Jag kan börja med att be om ursäkt. Det gör jag alldeles för sällan. Förlåt mig för allt. Förlåt internet, förlåt mamma och förlåt Uppsala. Jag glömde bort er för ett tag, lämnade er därhän utan vare sig riktlinjer eller karta. Jag var tvungen att lämna kontinenten för ett slag, lämna allt det livet blivit för att se något annat, något större, något vackrare och för att andas ny luft. Jag åkte till Sydafrika och glömde packa kikare, men jag såg mycket ändå ska ni veta. Mycket av det som fanns att se dokumenterades, så således är det nya årets nya tema Sydafrika. Låt mig berätta...

Sydafrika är ett land som ligger ungefär så långt bort man kan komma om man inte vill till sydpolen. Sydafrika är inte så olikt Europa som man kan tro, och enligt andras utsago inte speciellt olikt Amerikas förenta stater heller. Klimatet är varmt med växlande molnighet. När det är mindre växlande är det infernaliskt varmt medan det oftast är lite lagom ljummet när det befinner sig moln på himlen. Som på alla andra platser regnar det ibland och vädret är alltså inte speciellt originellt. Däremot är landet bortklemat med en växtlighet av sällan skådat slag och verkar bestå av alla olika växtlighetszoner förutom tundra och sankmark. Åtminstone nästan. Ibland var det öken, ibland var det lummigt, ibland växte träden nästan in i bilen och ibland var det bara buskar och småris. Fascinerande var ett ord jag använde vid flertalet tillfällen.

Fascinerande är även rätt adjektiv att använda för att bäst beskriva safaritrippen. Kanske bör den betraktas som den ultimata uppfyllelsen av pojkdröm. Titta på djur är ungefär hur tufft som helst. Vi såg elefant, noshörning, giraff, lejon, en hel drös olika antiloper och vildsvin och en massa andra från olika kategoriseringar. Sen firade vi jul på en vingård och på julafton åskade det. Och på tal om åska så hette en hund vi träffade oskar vilket alla tyckte var förtjusande (förutom jag och hunden som tittade snett på varandra). När vi firat klart åkte vi flygplan hem. Jag hade feber och tappade alla koncept överhuvudtaget vilket resulterade i att jag fick ta plats i flygvärdarnas lilla rum och andas syrgas. Det var lite tråkigt men det där med karma är förrädiskt. Tack Lassemaija för allt!

För övrigt var filmen om Simone de Beauvoir och Jean Paul Sartre häromdagen ytterst underhållande. Ikväll är det en till film om samma personer fast med andra skådespelare. Det låter krångligt men den börjar hur som helst 22.25 på tvåan. Titta titta titta.

Dagens ord är Spinnrock
Kommentar: Har inget att tillägga.