Prinskorvar och broccoli

Idag var glada kassörskan tillbaka i skolfiket. Undrar var hon varit? Hur som helst var det angenämt att ha henne tillbaka, hon bruka veta vad jag heter och när jag klippt håret. Det spelar ingen roll om klockan är åtta på morgonen eller tolv, hon är alltid sprudlande lycklig och säger saker som någonting annat och sju plus fem, det blir tolv. Vissa dagar kan det vara provocerande med detta konstanta glädjerus men för det mesta uppfattas det charmant och upplyftande.

Den glada kassörskans återtåg firades med en chockhöjning av kaffepriset från sju till åtta kronor, en lapp som med goda avsikter förklarade varför fanns att tillgå men jag orkade inte läsa den. Vissa dagar lider jag, som alla andra, av en obotlig ignorans. En krona kan man leva med. Det är inte som i engelska parken där kaffepriset under ett år ökade med hundra procent. Inflation ska det vara. 2 procent i taget tack.

Dagens ord är Barndom
Kommentar: Det är ett ständigt längtande dit från alla håll och kanter. Jag vet inte om det var så himla kul egentligen: inga egna beslut, bara godis på lördagar, sängdags vid sju, tjat om tandborstning och att alltid vara beroende av någon annan när man går på toaletten. Och så nådde man inte upp till överskåpen där allt man ville ha fanns. Man kunde ju inte ens knyta en helt vanlig rosett. Å andra sidan hade snöhögar en helt annan innebörd.