Det som syns på bilden tuggar jag på just nu. Och dricker. Frukost är kanske inte riktigt min kopp the men man är väl så illa tvungen. Förresten vill jag bara påpeka att det inte är skinka på smörgåsarna utan kalkon. Känns av någon anledning mer politiskt korrekt att äta kalkon istället för gris. Till och med militanta veganer hatar kalkoner medan delar av det svenska kulturarvets fundament har något med grisar att göra. Tänk Särimner så är ni på rätt spår.
Därifrån finns en röd tråd fram till 1930-talet då grisarna på sätt och vis började gräva sina egna gravar. Desperata och frustrerade sökte grisarna sig utomlands där de började använda sig av högst tveksamma metoder och började exploateras i media. Ett tidigt exempel på detta är karaktären Porky pig från 30-talets mitt, en karaktär som många gånger anklagats ansvarig för grisarnas depravering. Detta är dock inte helt sanningsenligt utan flera andra grisar har utmärkt sig i denna kategori, till exempel Andy & Randy och Wilbur . Man diskuterar även hur mycket George Orwells
Djurfarmen bidragit till grisarnas minskande anseende.
På 80-talet började de negativa känslorna gentemot grisar märkas av rejält och det är således ingen slump att soldaterna i
Willow förvandlas till just grisar. 1988 var grisarna nere för räkning men det var först tio år senare man slog den sista spiken i kistan. Slutet på denna flärdfyllda epok kom 1998 i och med filmen
Babe - en gris kommer till stan. Föregångaren
Babe - den modiga lilla grisen kändes både charmerande och smårolig och hade på ett mirakulöst sätt givit grisarna en smärre revansch. I och med detta såg grisarna sin chans och satsade allt på ett kort. Uppföljaren blev ingen succé. Inte ens barnen skrattade. I år är det tio år sedan vi såg slutet på denna epok. Det är fegt att sparka på dem som redan ligger. Ät kalkon istället.
Dagens ord är
TröjaKommentar: Nästan varje dag har jag tröja på mig.