Tierp, I love you but you're bringing me down

Sista tjänstgöringsdagen. Det är kanske dags att summera min vistelse i ingenmansland. Tierp är Tierp och kommer så förvara. Jag vet inte om Tierp är ledset för det. Tierp vill nog bestå. Vill nog att männen ska svära över hockeylagets senaste förlust när de i sina volvo 740:s dystert far ner till Bennys grill för en dubbel med mos. Det kanske är så det ska vara? Det har ju alltid varit så.

Det finns en fascinerande ambivalens eller dubbeltydighet när det kommer till småstäder, en inställning som i förenklad form proklamerar ett "det gäller alla andra, inte oss". Jag finner det intressant. Varför vet jag inte. Kanske för att jag kommer från en liten stad själv. Kanske för att jag står utanför och tittar in. De flesta människor håller sina åsikter som de rätta, i Tierp gör man det dubbelt upp.

Det som är bra med Tierp är att man kan gå till en delikatessaffär och handla goda matlådor och att man kan läsa böcker på tåget när man ska dit eller hem. Så mycket mer är det inte. Hade jag vuxit upp i Tierp hade jag antagligen skrikit ut min ångest i någon källarlokal. Sen hade jag gått till Bennys grill och tagit en dubbel med mos. För det är så det ska vara. Eller hur?

Dagens ord är Moln
Kommentar: För att de går fort utanför fönstret. Orosmoln möjligen. Man väljer att se vad man vill se. Jag gillar ordet för att människor uttalar det på olika sätt. Antingen säger man måååln eller säger man molln. Hårt eller mjukt. Beror på humöret.

Eftersom jag varit så negativ får ni en limerick. Jag gjorde den på tåget hem från Tierp. Till Tierp från mig:

Det var en man från Kinnekulle
Som inte förstod det där med att runka bulle
Han pusta och han stöna
Och kom över bröna
Men det smaka inte som det skulle