Grå moln. Gå moln.

Jag sitter på golvet i mitt förra hem. Det enda som finns här inne är en dator, jag och en stol. Ändå sitter jag på golvet och det kanske illustrerar mig ganska bra. The go! team ekar mellan de spygula väggarna och det var kanske just så här jag trodde livet skulle vara när jag var sexton. Jag vet faktiskt inte. Det är alltid ironiskt att flytta. Dubbla känslor. Jag var så sjukt glad när jag fick det här rummet men ändå känns det bara rätt att flytta härifrån. Saker och ting förändras. Kanske har jag lämnat dekadensen bakom mig. Antagligen inte. Hur som helst så är det tråkigt att putsa fönster.

Nä...

Det är fan inte roligt att leva nästan jämt. För några timmar sedan fick jag parkeringsböter för att jag parkerat för nära ett övergångsställe. Sjuhundra jävla kronor. Ursäkta språket men vad fan!? Sjuhundra. Det är hela min veckopeng. Den här stan är ett helvete att parkera i. Tydligen måste man stå tio meter från alla övergångsställen. Rumpa. Var ska man parkera då? I lägenheten? Far och flyg! Sjuhundra kronor. Jag ser sedlarna rinna ner i en gatubrunn, meningslösaste utgiften i hela mitt liv. Trehundra hade varit mer lagom. Bajs. Kiss. Och bröstmjölk.

Famous blue raincoat

Det är inte alla som har en snygg regnjacka. Synd bara att den läcker in men jag gillar den ändå. Titta på Leonard Cohen, vad kan passa bättre i dessa hösttider än en av världens vackraste sånger? Ett saxofonsolo lyckas hoppa in också och det får en att tänka på Jens Lekman och när man lyssnar på Jens Lekman kommer man att tänka på Leonard Cohen. Det är roligt att leva nästan jämt.

Glassköångest, avföring och solsken

Jag har en väldig hög med böcker som jag borde läsa, den är större än någonsin eftersom jag av någon anledning struntat i läsning denna sommar. Jag kommer inte till ro helt enkelt och det stör mig. Idag har jag varit ute på staden med Anna och ätit sallad och glass. Vi tog med oss djuren, de verkade trivas ganska bra men har nu dött på lite olika ställen i lägenheten. Det lilla djuret tyckte att det var en lysande idé att bajsa mitt på gågatan, så till mitt förtret fick jag plocka upp avföring samtidigt som fyra fnissande fjortonåringar stod bredvid. Åtminstone sken solen. Imorgon är det fredag. Snart börjar allt igen. Hu.

Mjao?

Jag drömde om den här katten i natt. Om och om igen, hela tiden. Vet inte om jag ska kalla det mardröm. Eller kanske. Äckelkatt.

Den stora snålarveckan

Pengarna är nästan slut. De riktiga alltså. Jag vill inte nalla på några sparkonton mer den här månaden så jag får försöka bita ihop. För några timmar sedan var jag till ica och köpte glass på specialerbjudande. Kostade trettiofem i vanliga fall men när man drog ica-kortet blev det tjugo. Jag köpte bara glass. Och betalade kontant. Jag är så mycket tant man kan vara.

Ni vet väl...

Att man diskar som bäst till Beirut? Prova, det går angenämt bra. Ny skiva i oktober. Kan bli hur kul som helst. Eller tråkigt. Beror på vem man frågar. Ba da bing!

Pipettpraktik

Jag är med min fru på hennes jobb. Jag sitter och stirrar bredband och känner mig allmänt ohemma i labbmiljö. Jag kan i princip ingenting om molekyler, atomer och plasmider. Det tar andra hand om. Nyss fick jag hjälpa till med ett expriment, jag känner mig som ett kid som hälsar på sin förälder på jobbet. När jag följde med till pappas jobb brukade jag leka med kopieringsapparaten, those were the days. Kopieringsapparater har tappat dragkraften i mitt liv. Det är väl deras förlust antar jag.

Imorgon är det en helt ny vecka och jag ska städa ur mitt skyffe på triangeln, det grämer mig lite. Skulle helst vilja ligga och stirra i taket. Plus att jag inte har någon släpkärra så om ingen får för sig att köpa mina möbler vet jag inte var jag ska dumpa dem, finns säkert något ställe i källaren i och för sig. Det brukar ordna sig.

Sm i gräsklippning

Frukosthumöret var kanske inte det allra bästa när jag för cirka tre timmar sedan imundigade den sedvanliga yoghurten med den ännu mer sedvanliga kiwin. Eftersom jag för sista natten denna sommar huserar i min fars enkla boning var underhållningen vid det muntra träbordet p4 i form av radio dalarna. Jag vet inte vad de vill men det är lite av en skrattfest varje gång jag råkar ratta in där. I morse hade de tillråga på allt en fototävling. Det hörs väl redan på idéstadiet att en fototävling i radio är ett hopplöst projekt. Eller? Nä då. Istället förklarade "expertpanelen" på bredaste dalmål hur bilderna såg ut så att alla kunde förstå. Bilden som vann föreställde en man som klippte gräs. Härligt. Somrigt. Antagligen både och. Nästa sommar kan de väl ha en ljudtävling istället, det lämpar sig bättre. Vi får se om gräsklippning står sig tills dess.

Italienska för nybörjare

Italienare alltså, de kan inte prata engelska. Var nyss in ett par som ville något och försökte genom att peka och prata italienska förklara vad. Jag visste inte och ruskade på huvudet. En eller två gånger för länge sedan var jag i Italien med två vänner och typiskt nog skulle vi beställa mat. Vi förstod inte vad som stod i menyn så vi frågade vad det var på en pizza som antagligen hette quattro staggioni, la dolce vita eller ladri di biciclette. Servitrisen ryckte förstrött på axlarna och sa "no mushrooms". Jävligt bra pizza. Vi beställde något annat, antagligen pizza eftersom det var det enda vi åt på den där resan. Om man vill äta mat man blir mätt av när man reser så är pizza det enda vettiga alternativet. Vi blev inte ett dugg tjocka av det. Fett är överreklamerat.