Grå moln. Gå moln.

Jag sitter på golvet i mitt förra hem. Det enda som finns här inne är en dator, jag och en stol. Ändå sitter jag på golvet och det kanske illustrerar mig ganska bra. The go! team ekar mellan de spygula väggarna och det var kanske just så här jag trodde livet skulle vara när jag var sexton. Jag vet faktiskt inte. Det är alltid ironiskt att flytta. Dubbla känslor. Jag var så sjukt glad när jag fick det här rummet men ändå känns det bara rätt att flytta härifrån. Saker och ting förändras. Kanske har jag lämnat dekadensen bakom mig. Antagligen inte. Hur som helst så är det tråkigt att putsa fönster.