Ett hjärta av glas.

När jag var ungefär tjugo år så gav jag mig iväg på en resa tillsammans med två vänner. Kosan styrdes mot södra Europa och tanken var väl att vi skulle finna oss själva någonstans mellan Trieste och Pula eller på någon bakgata i Rom. Dessvärre blev insikterna inte så mycket större än att vi lärde oss vad glass heter på kroatiska (sladoled) och vi kom besvärande nog hem till Sverige med fler frågor än svar.

Ett utav våra största grubblerier under resan var hur man tillverkar glas och jag måste med handen på hjärtat erkänna att jag fortfarande inte vet exakt hur det går till. Som jag tror att jag förstått det så blandar man sand med någon form av kemikalie som man sedan smälter till en trögflytande deg och blåser i med ett rör. Detta låter helt klart fascinerande men jag har dock svårt att greppa hur någon för längesedan fick för sig att prova ett sådant tillvägagångssätt. Gränsen mellan idioti och genialitet är som känt tämligen tunn. Detta måste jag fördjupa mig i.



Hejja Grizzly Bear. På tal om ingenting alls.