Saker och ting ter sig ytterst annorlunda än vad de tedde sig för cirka ett år sedan

Jag är för det mesta ofascinerad av att sia om framtiden. För det mesta visar det sig att jag har fel och för det mesta visar det sig att det mesta för det mesta går åt pipsvängen i stort sett jämt. Riktigt så farligt kanske det dock inte är men livet i stort är väl åtminstone emellanåt förrädiskt trivialt och min förmåga att emellanåt göra någonting åt det hela har på senare tid accellererat till oanade hastigheter. Faktumet att jag i dags dato i princip ingår samboskap med en annan människa är ju bara det häpnadsväckande. För att inte tala om det ytterst oväntade i att jag i samma veva lyckats bli någon form av adoptivfar till två djur av märket hund. Hur det hela gått till har naturligtvis den ytterst logiska förklaring som stavas K Ä R L E K, på andra språk bland annat L O V E och A M O U R. Jag har många gånger undrat hur mitt jag för ett år sedan hade reagerat om någon påstått att det ett år senare skulle dela tak med en Sanna och två djur. Ingen aning och det hör inte heller hit.

Det som dock hör hit är de två djuren jag huserar med. Det ena djuret är lite större än det andra och vi känner varandra väl, det är ungefär hälften så gammalt som jag men besitter dubbelt så många ben. Vad det ska vara bra för vet jag inte riktigt men man kan anta att balans hör till saken. Dock har detta fyrfota djur från dag till dag problem med att stå rakt på vanlig simpel parkett så jag tror att jag behåller mina armar ett tag till. Djurets dagliga rutin är att sova, vakna, äta, gå ut, sova, vakna, gå ut och kanske bli lite kliad på om det har tur, alltså skiljer det sig inte avsevärt mycket från mitt eget dagsupplägg. Ett litet problem är att djuret heter likadant som min mor vilket vissa gånger kan leda till komplikationer för alla inblandade parter. Framförallt djuret lider av detta då jag vid vissa svaga tillfällen av misstag kallat det mamma och rört upp hela dess världsbild. Det andra djuret som är ett mycket nytt djur är mindre än det större, det är faktiskt så pass litet att man med lätthet kan hålla det i ena handen. Detta mindre djurs sysselsättning påminner starkt om det större djurets med undantaget att det mindre för det mesta tuggar på saker. Jag misstänker att det är av nervös natur och eftersom det inte har några ordentliga naglar får pappersrullar och tennisbollar helt enkelt duga. Det lilla djuret har bott här i mindre än en vecka och verkar för det mesta nöjd med att göra det. Ibland tar jag ut djuren på promenad. Vi tittar på fåglar. Blir lite rädda för bilar. Dricker vatten. För det mesta är det fint att leva nu.

En tillmötesgående ung man

Idag har jag varit på ett möte. Jag upphör aldrig att förvånas över vilken trevlig sida jag då och då lyckas lägga till när jag tvingas till samröre med främlingar. Jag var hungrig och ointresserad men lyckades på ett snyggt lismande sätt dölja detta bakom hemliga vapen så som leenden och medhåll. En alldeles utmärkt strategi. Nu är jag dock hemma igen. Det regnar ute vilket faktiskt är skönt. Vissa dagar tycker jag inte om att gå ut och idag är en sådan dag, det hade bara varit påfrestande om solen visat sig eftersom det bidragit till någon form av dåligt samvete. Och dåligt samvete har man väl ändå så det räcker och blir över.

Förmodad pollenallergi alternativt inbillning

Jag blir i princip alltid sjuk lagom till våren, antingen handlar det om defekta kromosompar eller så har det att göra med slarvigt vitaminintag. Det spelar egentligen ingen roll vad det handlar om, kontentan är att det rinner ur praktiskt taget alla kroppsöppningar och att jag lider av "jag vill nysa hela tiden men det går inte"-sjukan. Allt förvärras av märkliga anledningar när jag går ut och jag misstänker någon form av kupp från moder naturs sida. Jag överväger faktumet att jag hux flux kan ha blivit pollenallergiker men det känns relativt otroligt, det passar inte in i mitt liv just nu så jag förnekar. Samtidigt så är det rätt töntigt med allergier överlag så jag vill helst inte ställa mig i det ledet riktigt än.

Allergier förstår jag mig inte på men jag har väl heller aldrig varit något snille när det kommer till NO, det enda jag i princip vet är att man är överkänslig mot diverse saker. Gräs och nötter är populärt att inte tåla. Man reagerar sedan på olika sätt: vissa kvävs, vissa får röda ögon och vissa får prickar på huden. En person som jag var vän med förut åt en exotisk frukt en gång som hans kropp inte ville ha att göra med och detta resulterade i att hans näsa blev stor, röd och prickig. Vi andra barn tyckte mest att det var festligt. Jag tror inte han var så nöjd, han åt i alla fall aldrig mer den frukten.