Saker och ting ter sig ytterst annorlunda än vad de tedde sig för cirka ett år sedan

Jag är för det mesta ofascinerad av att sia om framtiden. För det mesta visar det sig att jag har fel och för det mesta visar det sig att det mesta för det mesta går åt pipsvängen i stort sett jämt. Riktigt så farligt kanske det dock inte är men livet i stort är väl åtminstone emellanåt förrädiskt trivialt och min förmåga att emellanåt göra någonting åt det hela har på senare tid accellererat till oanade hastigheter. Faktumet att jag i dags dato i princip ingår samboskap med en annan människa är ju bara det häpnadsväckande. För att inte tala om det ytterst oväntade i att jag i samma veva lyckats bli någon form av adoptivfar till två djur av märket hund. Hur det hela gått till har naturligtvis den ytterst logiska förklaring som stavas K Ä R L E K, på andra språk bland annat L O V E och A M O U R. Jag har många gånger undrat hur mitt jag för ett år sedan hade reagerat om någon påstått att det ett år senare skulle dela tak med en Sanna och två djur. Ingen aning och det hör inte heller hit.

Det som dock hör hit är de två djuren jag huserar med. Det ena djuret är lite större än det andra och vi känner varandra väl, det är ungefär hälften så gammalt som jag men besitter dubbelt så många ben. Vad det ska vara bra för vet jag inte riktigt men man kan anta att balans hör till saken. Dock har detta fyrfota djur från dag till dag problem med att stå rakt på vanlig simpel parkett så jag tror att jag behåller mina armar ett tag till. Djurets dagliga rutin är att sova, vakna, äta, gå ut, sova, vakna, gå ut och kanske bli lite kliad på om det har tur, alltså skiljer det sig inte avsevärt mycket från mitt eget dagsupplägg. Ett litet problem är att djuret heter likadant som min mor vilket vissa gånger kan leda till komplikationer för alla inblandade parter. Framförallt djuret lider av detta då jag vid vissa svaga tillfällen av misstag kallat det mamma och rört upp hela dess världsbild. Det andra djuret som är ett mycket nytt djur är mindre än det större, det är faktiskt så pass litet att man med lätthet kan hålla det i ena handen. Detta mindre djurs sysselsättning påminner starkt om det större djurets med undantaget att det mindre för det mesta tuggar på saker. Jag misstänker att det är av nervös natur och eftersom det inte har några ordentliga naglar får pappersrullar och tennisbollar helt enkelt duga. Det lilla djuret har bott här i mindre än en vecka och verkar för det mesta nöjd med att göra det. Ibland tar jag ut djuren på promenad. Vi tittar på fåglar. Blir lite rädda för bilar. Dricker vatten. För det mesta är det fint att leva nu.