Eskapism i fickformat

För ett år sedan skrev jag så här i min skunkdagbok:

hej världen.
vad mörk du börjar bli. jag vet inte om jag gillar dig så, eller kanske. bara jag får vara inomhus. något smått skrämmande är att jag börjat gilla tystnad och börjat ogilla att duscha. blir jag gammal? det kanske bara är en fas.

fan vad duktig jag ska vara nu.

Vad jag menade med det kan man diskutera. Typiskt nog har jag inte duschat idag och för att göra saker och ting än mer spöklika har jag klagat på att det är mörkt ute. I och för sig gör alla det så det kanske inte betyder något. För övrigt funderar jag på att börja med dagens ord igen. Det var tämligen roligt. Sen sist har jag inte gjort ett skvatt. Ätit en kaka och rostat två bröd. Det gör inget skvatt.

Dagens ord är Magma
Motivering: För att det låter hänförande. Magma. Det handlar nog om att m kommer efter g. Det ger ordet ett sug som fattas i de flesta ord. Magma är smält berg. Tänk att berg kan smälta. Ibland är det konstigt att gud inte finns.