Det nuvarande temat: uppåt!

Vet inte varför jag alltid envisas med att sätta ett utropstecken efter uppåt. Vet heller inte varför jag tycker att det är roligt överhuvudtaget. Det har liksom bara blivit så. Detsamma med nedåt. Titta vad tråkigt det blev. Roligare med: Nedåt! Inte alls samma sak som höger och vänster. De används så flitigt som etiketter så att de tappat stinget. Som vanligt skyller vi på politik via genvägen USA.

Imorse när jag gick till skolan åkte jag bil halva vägen ,vilket får ses som lite märkligt eftersom jag har cirka sjuhundra meter till skolan. Självklart har det sin naturliga förklaring i att bilen behövdes flyttas på så att min ekonomi slipper fadäser som till exempel sjuhundra kronor i parkeingsböter och två veckors gnäll från undertecknad. Bilar flyttar, som ni säkert känner till, inte sig själva. Nå väl. På väg till skolan, efter att ha lämnat bilen, gick jag på trottoaren som jag vanligtvis brukar gå på då jag går till skolan och fick syn på ett äpple. När det ligger där på trottoaren väcks pojkinstinkten hux flux till liv så jag sparkar till det, äpplet far ut i gatan och blir genast påkört av en bil. Inte mycket till äpple kvar. Mest fläck. I hjärnan framkallades en överväldigande ångest och det kändes på ett ungefär som om jag hade dödat någon. Det hela var mycket märkligt. Man är sällan så levande som när man ångrar sig. Eller så har man sällan så mycket ångest som när man lever.