Det handlar om att ta tag i saker, jag ska försöka göra det ikväll. I mitt liv har jag fått ungefär trehundra idéer men genomfört cirka sju, så när jag vid tretiden traskade hemåt igår natt drabbades jag av ytterligare en och antecknade följande i min telefon: dagen när jag glömde att le. Vad det ska betyda har jag i princip ingen aning om idag men mina resonemang var antagligen lysande när jag plitade ner det.

Jag tycker om att skriva ner saker. Ponera att det var 1994, då hade mitt rum varit fullt av post-it lappar och hela min framtoning hade glänst i ett mystiskt skimmer. Men nu är det 2006 och jag sitter här med mina idéer, en dator och en telefon.

Okej. Så här ligger det till. Jag har kommit tillbaka, vi kan kalla det den stora metamorfosen och denna händelse får ni hur som helst fira på vilket sätt ni vill. Saker och ting kommer (antagligen) bli annorlunda och som det har varit förut behöver det nödvändigtvis inte fortsätta att vara. Jag diskuterar självklart den här bloggens vara eller icke vara. Vi talar om dess framtid. En nödvändig lost weekend har i och med denna dag avslutats och jag är nu tillbaka på banan. Diverse omstruktureringar kommer att göras och de här bilderna jag lagt ner tid på förut kommer inte längre vara huvudsaken, de kommer dock fortfarande existera.

Hur omstruktureringen kommer utvecklas är för tillfället mycket oklart, det hela ligger fortfarande på skissbordet. Dock har jag tillverkat flera mindmaps så jag har tagit några steg i rätt riktning.