Februari. Och jag dör.

Nu får den här arma månaden ta slut så att det börjar hända åtminstone någonting. Det är märkligt att jag alltid glömmer vad februari gör med mig och min stackars hjärna. För det mesta vandrar jag omkring som en lealös vålnad utan sikte eller substans och genomför livets små sysslor med största avsaknad av motivation och vilja. Om tiden skulle gå fortare om jag bara låg och tittade upp i taket så skulle det vara ett ypperligt tidsfördriv men dessvärre vet jag tillräckligt bra för att förstå att livet inte fungerar på det viset.

Istället försöker jag leva livet som vanligt och åtminstone göra det som måste göras. Helst av allt vill jag bara läsa böcker. Tio dagar kvar till mars.