Det var på ett hotell i Wien.

Gud bodde i min mage. Eller så ville bara evigheten ta en titt på den mindre eviga nutid den råkar vara del av. Allt jag ville var att fånga mig själv i luften. Jag lyckades varken fånga eller vara i luften. Däremot landade jag några ögonblick efter den nutid jag lämnade. Evigheten är förunderlig.

Pianomusik för luftfärder: Nest - Charlotte