Den tryckande luften och det växande berget.

Det är tisdag och jag har lite ångest över poäng som vägrar ramla in, vad jag ska äta till lunch och världsalltet i största allmänhet. Jag vankar liksom omkring och känner mig nervös över något jag inte kan sätta fingret på. Nervösheten är dessutom elakartad och jag har nästan börjat fundera över om lilla skuggan gjort någon form av mini-återkomst i mitt liv. Det kan ha med ledigheten att göra, man tenderar liksom att göra ännu mindre när man har som minst att ta tag i. Ett exempel är disk eller matlagning. Fyller man sina dagar med måsten så ser man till att sköta sådant men när man är ledig så lägger man ner allting i vardagen helt och hållet.

Det är dåliga dagar som denna som det är bra att det sitter en liten japan på andra sidan jorden och tänker på en. Jag fick precis ett nyårskort på posten från en av mina elever från i somras. Vissa dagar räcker det med att någon stavar ens namn med l istället för r. Japaner är bland de bästa som finns. Nu ska jag diska. På riktigt.

Mvh Oskal