För övrigt...

...så har jag flyttat till Stockholm och kanske kanske kanske kommer det bli livat här igen. Eller så flyttar jag här till där. Den som lever får se.

Ibland önskar jag att jag var en hund

Så där ja! Jag har precis "äpple+c äpple+v":at hela min skunkdagbok. Fick bara för mig att de vilken dag som helst kommer att lägga ned skunk så jag tänkte att det är lika bra att rädda den medan den är levande. Cirka två års samlad visdom och avrunnen ångest vill man inte gå miste om.

För tillfället så känner jag mig lite splittrad till att finnas till och göra det jag gör. För det mesta så tycker jag att jag har fullt upp hela tiden men när jag väl ska sammanfatta vad jag håller på med så har jag inte kommit någon vart. Det mest konkreta jag gör för tillfället är att påta på en uppsats som handlar om det otroligt fascinerande förhållandet mellan subjekt och verb. Man skulle kunna säga att jag arbetar på en lingvistikens Den vidunderliga kärlekens historia. Emellanåt knakar det dock i fogarna och det är där jag kommer in, kanske kan man se mig som en lingvistikens Malena Ivarsson. Mina bästa råd till kärlekstörstande subjekt är att they inte hör ihop med was och att I inte hör ihop med were om inte lilla if agerar femte hjul.

En skär torsdag

Det är ju typiskt att Magdalena Ribbings frågelåda tagit påsklov precis när jag kommit på den ultimata frågan att ställa till henne. Jag måste komma ihåg att göra det nästa vecka.

Canterburied

Jag sitter i matsalen. Mitt emot mig sitter en kille som är äckligt lik Bret i Flight of the Concordes. Han äter gryta och ris. Jag äter ingenting.

Min värdmamma erbjöd sig igår att tvätta mina smutsiga kläder och överväldigad över erbjudandet så gav jag henne alla mina strumpor och lite annat smått och gott. När jag i morse skulle bege mig ut för dagdriveri så upptäckte jag felet i min hänryckning: strumporna var fortfarande blöta. Så jag fick helt enkelt göra det bästa av situationen och traska strumplös till närmsta H&M för inköp av två nya par sockar. Som tur var hade jag några par kalsonger kvar. Att köra syditalienskt i engelsk snålblåst är inte optimalt.

Boris och jag.

Det sämsta med England är kaffet. Eftersom jag vägrar betala för brunt vatten med mjölk i så har jag inte fått i mig något koffein hittills idag. Det gör Oskar till en dull boy men jag klarar mig relativt bra ändå.

Det bästa med England är att man bor med en kille som heter Boris.

Foreground

Nu har jag fått hjälp med att lösa den trådlösa situationen. En ofattligt långhårig japansk man hjälpte mig med bestyren så nu är jag alltså tillbaka bland å, ä och ö vilket känns ofantligt bra då de brittiska datorerna gav mig panikångest och magsår.

Dagen har till stora delar spenderats i olika klassrum och vi har fått klart för oss hur det brittiska skolsystemet fungerar och vad som är heta nyheter dessa tider i öriket. Tydligen så handlar det mycket om den döende kvinnan som alla förut hatade för att hon var rasist men som alla tycker om nu för att hon ska dö och för att hon har barn som är under tio. Jag vet inte vad jag ska tycka. Alla ska ju dö.

Nu ska jag ut och driva dag.

Matkultur

Vissa dagar är man glad att man bor i Sverige.

Canterbury

Datorerna har i England ar sa sjukt sega sa jag vet inte hur mycket langre jag star ut. Imorgon ska jag preppa min dator for wifi sa da kommer det nog rulla pa fint. Canterbury ar hur som helst fint. Jag bor med en tant som ar mellan femtio och sextio men som nog helst av allt vill vara sexton eller arton. I natt hade hon och hennes vaninna sleepover och i morse at de frukost i sangen och fnissade som om det var 1972. Jag vaknade av solsken och det var fint.

Igar holl jag mig inne och laste. Hangde med mopsen Boris som snarkade charmant i min fotanda. Idag har vi haft picknick och nu ska jag kolla boll pa tv. Imorgon borjar allvaret. Vi far se hur allvarligt det blir.

London

Jag ar pa apple-store i London. Typiskt nog regnar det och typiskt nog har jag lamnat paraplyet pa rummet. London ar trangt och forvirrat och jag kanner mig som en liten manniska vilket ar skont. Nu ska jag forsoka leta reda pa Rough Trade.

Adieu!

Imorgon och strax

Gott folk! Imorgon sticker jag till England, närmare bestämt London och senare Canterbury. Förhoppningsvis kommer jag kunna rapportera därifrån i veckan. Jag hoppas Storbritannien bjuder på wifi.

Strax Jonathan Safran Foer på ettan. Go public service!

Vecka 10

Grizzly Bear - Veckatimest (Album)
Xela - In Bocca Al Luopo (Album)
Cormac McCarthy - The Road (Bok)
The Xx - Stars (Låt)
Bosques De Mi Mente - Trenes De Juguete (Album)
Förfest (Alltid)
Comviq-duvan (Reklam)

Dagens reklam

Samma vecka som jag klagat mig trött på alla tyska och humorbefriade reklamfilmer så dyker denna upp. Fantastiskt!

Heading outside for a walk

Och så var det fredag igen. Ikväll ska vi återinta ÖG. Jag har nog inte varit där på ett och ett halvt år. Det fanns en tid då jag ägde dansgolvet där åtminstone en gång i veckan. Men det var länge sedan sist och kanske kan det vara så att minnets korridorer spelar spratt. Vad vet jag.

En gång var jag dansgolvskung. Det ska jag säga till mina barnbarn. Självklart är det en lögn men sådant kommer man undan med som morfar eller farfar. Jag skulle nästan vilja påstå att det hör till.

Besök på bokrean

Att människorna som jobbar på LundeQ inte tillhör de gladaste gökarna i Uppsala stod klart redan i våras när jag försökte söka jobba där och blev avsnäst som om jag vore en telefonförsäljare men dagens besök på bokrean innebar ännu ett lågvattenmärke för litteraturens trotjänare. När jag begav mig till informationsdisken för att fråga efter Tranströmers samlade verk så tittade butiksbiträdet på mig som om jag frågat efter närmsta vägen till tunnelbanan och påpekade lite lagomt arrogant att den boken nog hade tagit slut under första förmiddagen som om det var något ovanligt festligt och skoj att de inte hade boken som kunden frågade efter. Ytterst märkligt.

När jag tio minuter senare begav mig till Celsius för att söka efter samma bok så fanns det ett tiotal exemplar kvar. Under ett småtrevligt samtal med Celsiuspersonalen om hur prisvärd boken var inhandlades den för sextionio riksdaler. Måste man vara otrevlig för att få jobb på Akademiska bokhandeln? Det kanske är på sin plats att jag börjar skriva brev igen.

Indianernas park

Omslag: Martin Kann. Det var inte igår.

...

Och så var det tisdag igen och det känns som att jag nästan aldrig gör det jag tänkt att jag ska göra. Fast idag verkar jag ligga i fas med mina egna planer. Äta frukost gå till skolan, göra uppgifter, gå på lektion, gå hem, gå ut med hundar och plocka ihop inför en pappas ankomst imorgon. Så ser dagen ut.

Jag hoppas att jag hinner läsa ut min bok någonstans där emellan. Eller kanske efter.